Trappen

Hej och hå!
Tänkte att jag ska berätta om hela trappgrejen.
Var en Fredagskväll i september, jag och barnen hade vart på namngivning av Tyra.
Vi hade haft en trevlig kväll och när vi kom hem tog vi de lugnt i soffan ett tag, innan jag gick upp för att sovande Alice.
När hon somnat så skulle jag gå ner för att fortsätta se idol med Albin. Men när jag skulle ta första steget ner för trappen halka jag till och ramla ner för hela trappenmed 16 steg plus igenom våran barngrind.
Väl nere på golvet fick jag panik för jag var ju gravid i vecka 38 :s Men kryper mot soffan och ber Albin springa hämta min mobil.
Får den av honom och ber han springa upp och kolla om Alice sov än.
Sen ringer jag Mathias men inget svar, paniken kommer när jag fundera vart jag ska ringa för kan inte bara lämna barnen.
Ringer svärmor som jobbar på sjukhuset.
Hon svara och jag försöker låta lugn och säger att jag ramlat ner för trappen.
Hon fråga nå frågor och säger att hon ringer upp.
Efter det går allt väldigt fort, Bittan och Micke är här och kasta in mig i bilen och gasar upp mot Sollefteå.
Men vägen är stängd pga översvämning, tar prästmon.
Känns som resan tar hundra år och jag säger inte så mycket, men oron inom mig är hög av oro för bebisen.
Tänker såklart det värsta, även att handen smärtar nå jävulskt och även kroppen.
Väl uppe på sjukhuset går dom igenom mig och kommer fram till att handen är nog bruten men måste in på röntgen.
Men bebisen mådde bra iaf och de var lugnt, förmodligen hade jag åkt kanna ner på höger sida av kroppen och inte slagit i magen som tur var.
När dom kollat handen kommer som fram till att två ben var bruten ena på tre ställen och var en ful fraktur och andra på två ställen.
Dom vill ha kvar mig över natten eftersom jag även slog huvudet och var blå i tinningen.
Sen skulle dom fixa handen dagen efter.
Dagen efter fick jag hjälp att tvätta av mig inför operation men dom kommer fram till att bästa eftersom jag är gravid är att dra benen på plats och gipsa.
Dom gör de och sen får jag åka hem.
Tankarna i bilen påväg hem är att hur ska jag klara ta hand om Alice med bruten höger hand och även höggravid?
Allt går och jag byter blöjor med tänderna och försöker med de mesta.
Sen fick jag mycket hjälp av släkt och vänner som tur var 🙂
Men redan på måndagen hade en ny läkare kolla plåtarna på min hand och kom fram till att de där kommer nog inte funka utan operation.
Får akuttid upp till röntgen och dom konstatera att de ser skit ut och att även gipset är fel :s
Det blir akut operation morgonen efter, eftersom jag även har Bf om 5 dagar :s
Dom är väldigt snäll på operationen och försöker göra allt för att jag ska få de bekvämt och känna mig trygg.
Eftersom jag var gravid kunde man inte söva mig så fick ligga vaken i 2,5 timma när dom operera.
Som tur var så var svärmor med under operationen eftersom hon är operationssköterska.
I början var jag så rädd, tänkte att nu känner jag nog när dom skär i handen och ja massa annat.
Men det gick bra förutom att jag trodde min gravida kropp skulle dö av att ligga i samma ställning sålänge.
Sen när de var klart fick jag ligga på uppvak även fast jag inte vart sövd.
Tyvärr får man ju knappt ära nå smärtstillande när man är gravid, man ska inte göra sig illa när man är gravid :s.
Men fick iaf nå akuttabletter, dom sa till mig att du kommer nog få väldigt ont när bedövningen släpper.
Men jag tänkte äh de är nog säkert inte så farligt som dom säger och ville mer att bedövningen skulle släppa för de var så obehagligt.
Kändes som hela armen var död kände ju inte när jag stötte i den och kunde inte hålla upp den utan den bara hängde.
Men iaf så gick jag och la mig på kvällen och då var bedövningen kvar.
Men på natten vakna jag av att den släppt och fy fan säger jag bara.
Hade såååå jävla ont kunde fan inte sova, tog akuttabletterna men dom hjälpte ej 🙁
Jag är absolut inte den som är pjålig över smärta men jag grinade på morgonen av smärta.
Ringde till sjukhuset för att fråga om jag kanske kunde ta en starkare dos men inte de 🙁
Men sen fick jag veta att dom tabletterna var andningshämmande och om bebisen skulle komma när jag tagit dom så måste dom göra lite grejer för att hjälpa så slutade med dom på en gång eftersom dom endå inte hjälpte.
Men efter någon dag släppte den värsta smärtan.

Tänkte att i nästa inlägg berätta jag om hur de fick med gips och förlossning och allt sånt.
Dom opererade ju in två skruvar och en platta i handen så nu ha man metall i kroppen :p sen kan jag säga er de, ni har nog aldrig sett ett sånt jävla blåmärke som jag hade hela höger benet helt sjukt.

Puss hej