Lyckligafasaden.

Hej mina vänner!

Nu ska jag skriva om ett ämne som känns ibland som de ska vara ganska tabu, men jag känner det är väl ändå detta man vill höra och känna att man inte är ensam?!

Älskade spädbarnstid lr?! Absolut så är det jätte underbart med den lillabebisen man fått och man känner sig oerhört lyckligt lottad, men kan inte låta bli och börja tänka i andra banor när folk uttrycker sig njut av denna tid den kommer inte åter.
Men vad ska jag njuta av?! Trasiga bröstvårtor lr kanske dom sömnlösa nätterna lr barnet som skriker otröstligt i mellanåt.
Jaja det ser inte ut så hela tiden men en stor dela av tiden.
Nu var jag medveten om att de skulle bli såhär eftersom det är tredje barnet, men när du får dit första barn och folk säger att barnet sover och äter bara?!
Men hallå? Är det nå fel på mina barn då? För dom har då inte sovit hela tiden, inte ens halva 😮
Mina barn ha vart vaken mest hela tiden och velat endera hängt i bröstet lr i mina armar.
Missförstå mig inte klart jag smälter när mun bebis ger av ett leende lr joller och det är mysigt med närhet.
Men ibland vill man ha sin kropp i fred och kanske en hel nattsömn.
För allvarligt jätte kul att aldrig knappt hinna duscha utan gå runt och lukta svett bröstmjölk och få tillbaka mensen du vart utan i 9 månader?
Jag känner att folk kan aldrig skriva lr tala om att dom kanske känner sig ganska deppig för det är inte bara rosa moln utan också mycket jobbigt med en bebis.

Sen ibland känner man sig verkligen otillräcklig som mamma när din bebis bara grina och grina och vad du än gör så sluta dom inte, då känner man verkligen för att grina själv.
Sen kanske inte alla känner som mig och kanske fått bebisen som sover jämt, men jag tror nog alla känt sig otillräcklig ibland.
Även att när man sitter där på natten och amma din bebis som vill äta igen, hör du din snarkande sambo som sover gott och behöver inte alls kliva upp och amma sin lillabebis, då kan man ibland känna fy fan vad orättvist 😉

Så ibland kan jag känna det är kanske sånt här man vill höra från andra så man vet att man inte är själv.

Men tro inte att jag tycker de är skit att vara mamma nu.
Utan jag älskar mina barn mer än allt annat och skulle aldrig byta ut mitt mammaliv, men ibland kan bebisperioden vara väldigt påtaglig.

Nu kan detta inlägg vara en aningens rörigt och hoppigt.
Har varit några bajsblöjor och matstopp innan jag blev klar 😀
Puss hej!