Förlossning..
Hejhopp!
Dagarna rullade på med Alice och gipset, man fick liksom göra det bästa av situation och en heldel hjälp.
Den 4/10 på dagen följde jag med mamma på kyrkis med Alice och lekte och sjöng.
Sen rullade dagen på som vanligt, på kvällen hade vi lite gotta och grejer till idol.
Kände då att jag hade lite mensvärk i ryggen men inget märkvärdigt. Men efter ett tag gick vi och la oss och somnade men vid halv ett tiden ungefär vakna jag att jag hade ont.
Hade precis som med Alice, ont i korta stunder.
Mathias hinner ringa sin mamma som kommer hit medans jag prata med förlossningen.
Men dom på förlossningen verka ju inte tro att de är nån förlossning på g, utan sa att jag skulle ta värktabletter och gå och lägga mig skulle de säkert gå över för de var nog bara förvärkar. Kände mig dum att vi ringt hit Mathias mamma i onödan om de inte var något på g.
Men nånstarns visste jag att de var på g.
Sa ju även åt henne att de var samma som förra gången och att jag skulle ha gbsmedicin.
Men jag tog en värktablett och kollade på teve och satt och prata med Åsa och Mathias sov. Kände då och då av värkar.
Tillsist så gick Åsa upp och la sig med Alice. Bara efter en stund då börja jag få riktigt ont.
Ringer bb och prata med dom och klockan är väl halv fyra, dom säger att du får väl komma upp om du tror de är på g då.
Väcker Mathias och säger att vi måste åka.
Vi är väl upp på bb strax efter fyra, går på toa och se att de kommit blod och sånt så förstår att de är på g.
Sen får jag ligga och kolla kurvorna och jag ha ganska ont men de är ju så att man klarar de utan något smärtlindring.
Dom kolla hur mycket öppen jag var och 6 cm var de, kändes lite tyckte jag men sen fortsätter de göra ont men ganska lugnt. Låg på rygg hela tiden så hon ville inte ramla ner riktigt, så dom vill att jag ska vända mig på sidan.
Dom hjälper mig med de och dom går ut, men nästan på en gång känns de som de smäller till och de börja göra skiiiit ont.
Ber Mathias ringa dit dom och jag säger att jag har såå jäkla ont. Dom vänder tillbaka mig och känner att hon kommit ner och jag har så mycket fostervatten att fosterhinnan buktar ut som ett barnhuvud, och de gjorde ut som fan.
Det var ju som att ha ett barnhuvud hur länge som helst på väg ut. Men dom säger att dom inte vill spräcka den för att den kunde tänja så jag slapp spricka.
Men just då kunde jag inte brytt mig mindre, hade så ont och sa att nu orka jag inge mer.
Men sen sprack hinnan och sen gick de väldigt fort upplevde jag. Var bara några krystvärkar och sen var hon ut och hon skrek ganska precis på en gång så världens lättnad gick igenom mig.
För första gången fick jag upp mitt barn på bröstet och allt var bra, och vilken lättnad att slippa smärtan.
Tänkte för mig själv åh vad skönt att detta var sista gången 😀
Mathias stod och torka min panna hela tiden med en kallhandduk och de var guldvärt för när jag ha ont svettas jag som en gris, såg ut som jag duschat efteråt haha.
Ett stygn fick jag sy för de var en liten spricka men annars ingenting, så i efterhand var jag tacksam över hinnan 😉
Det enda jag var sur över var att jag fick pencellindroppet en timme innan hon kom vilket var för sent, du ska ha de fyra timmar innan.
Så hade dom tagit mig på allvar på en gång hade vi ju hunnit med den i tid, man känner ju faktis sin kropp bäst.
Men nu gick de ju bra ändå.
Jag säger de, tredje gången gillt så gick allt kanon 🙂
Har säkert glömt en del men 🙂
Stod till och med i min jounal att jag var väldigt smärttålig den ni 😉 Tre förlossningar utan nån smärtlindring 😉
Det enda jag prövat är något sug lustgas men den ha jag ratat för de bara är jobbigt att fokusera på tyckte jag 😀
Sen får man väl vara tacksam att de alltid gått så fort 🙂
Puss hej
Lik storasyster